Lite historia till!!

Disponentbostaden på Munksjö Pappersbruk.

Det har funnits ett antal disponentbostäder tillhörande Munksjö Pappersbruk, den mest praktfulla är den som ligger inne på bruksområdet. Den uppfördes 1870 som bostad till disponent Knut Otto Nin Ljungquist. Eftersom disponentens familj växte byggdes den om och till ett antal gånger. Namnet Otto Nin kommer av att han var nionde barnet. En av hans systrar hette Femma Ottilia, och hon var femte flickan och åttonde barnet. Under sin uppväxt ändrade han själv namnet till Ottonin.

Född i Karlstad, kom han som 16-åring till Uppsala för studier. Här blev han studentkompaniets ”pastor”, känd som deklamatör och en lysande talare eller som han omnämns i Munksjö Bruks Minnen: ”Hans tal genomdallrades av hänförelse, hans ögon blixtrade och tårades om vartannat – och kort sagt, hela kompaniet var vid talets slut gripet av rörelse”. Han hade också ett stort intresse av det skrivna ordet och medarbetade i Nya Wermlandstidningen. På våra breddgrader medverkade han i Jönköpings Dagblad. Han satt ett flertal år i Stadsfullmäktige och han representerade även Jönköpings län under 14 år i Riksdagens första kammare.

Till Jönköping kom han som bokhållare på Bruket 1863, efter att ha svarat på en annons där de sökande uppmanades att gärna skriva sin ansökan på ett främmande språk. Ottonin skrev på grekiska och blev antagen med en lön av 400 kronor om året och fritt vivre. Han fick allt mer betydande poster och blev disponent för bruket 1870. Sedermera köpte han hela rörelsen från grundaren Lars Hiertas sterbhus 1873. Han dog på sin post i en hjärtattack i december 1896.

Denne man var en stor välgörare och mån om både de sina och sin personal. Något som störde honom var att utbildning i skötsel av hushåll och hem saknades och därför donerade han 50 000 kronor och ett stort stycke mark till Jönköpings stad, att användas till en skola som skulle anordna ”praktiska hushållskurser för medellösa flickor anställda vid fabrikerna i Jönköping”. Hans då avlidna hustru Ida fick ge namn åt skolan, som idag ligger där Drottninggatan möter Klostergatan.

Ottonin blev snart känd för de grandiosa festerna i Disponentvillan. Med många vackra döttrar Ljungquist, som skulle giftas bort, och som en av de drivande i sällskapslivet i staden, blev disponentbostaden på Munksjö platsen för många gyllene fester. Salen som användes var Gula Salongen och här gick det utan vidare att placera 150 gäster. En middag 1877 är särskilt minnesvärd. Då pågick Lantbruksmötet i Jönköping och disponent Ljungquist gav middag för Kung Oscar och kronprins Gustaf.

På bilden framgår klart hur pampig Disponentbostaden var och man skall särskilt lägga märke till entrén med sin överbyggnad. Denna hade naturligtvis ett syfte. När de fina gästerna kom i häst och vagn från Åsens Gård, från Bäckalycke Herrgård, från Strömsberg och från Björneberg ville de ju inte blöta ner sig om det regnade. Hästen körde in så att vagnen kom i skydd och vips kunde herrskapen promenera in utan att få hår och dräkt förstörda.

Festerna kunde vara mycket storslagna och vid ett tillfälle uppges att det var inte mindre än 13 glas uppställda framför gästen. En matsedel som återges i Gudmundsgillets årsbok 1937 upptar en imponerande samling rätter. Min köksfranska är under all kritik, så jag kan inte upplysa om vad som serverades, men räkna kan jag. Det var inte mindre än elva rätter, som började med Hors d’oeuvres (lätta aptitretande smårätter, såväl varma som kalla) och avslutades med Dessert. Desserten måste varit något speciellt eftersom jag kan ana mig till att det innan desserten serverats både ost och glass. Till detta utskänktes inte mindre än nio olika sorters vin. De många glasen behövdes nog. Dessutom framförde artilleriets musikkår inte mindre än 11 olika musikstycken, det sista Kungliga Göta Lifregementes Paradmarsch.

Strax intill Disponentvillan ligger Jönköpings minsta tomt. Det är en avstyckning på 4*4 meter och här är Ottonin och hans andra hustru Clara gravsatta vid den alm som Ottonin själv planterade 1870. (se bild).

Både disponentvillan och den intilliggande graven är byggnadsminnesförklarade och kommer med andra ord att finnas kvar i den nya stadsdel som nu skall byggas på det gamla industriområdet.